Sommarvädret hittills har ju varit av det klassiska svenska slaget: ömsom regn, ömsom sol och lite blandade lågtryck från engelska öarna däremellan. Förra sommaren sydde jag en hel del sommarklänningar och ett par jumpsuits (en jumpsuit och en playsuit om en ska vara noggrann) så behovet av nya sommar-klänningar är inte skriande, varken vädret eller garderoben skriker om man så säger. Men det är så kul att sy sommarkläder och flödet fylls av så fina saker, så det är klart jag syr lite nytt i år! När jag lade ut bilder på stories på Instagram på klänningen som det här inlägget handlar om så fick jag så mycket fina kommentarer, pepp och frågor så jag blev inspirerad att dela med mig av processen här. Tack alla som peppade och skickade meddelanden!
Inspiration
Stora puffiga ärmarna och smock verkar vara grejen i sommar. Jag har ju sytt ett par Puff shirt-blusar från The Assembly Line och gillar verkligen ärmarna på den modellen, men puffigare än så är jag inte sugen på just nu. När det gäller smock-klänningar så har jag upptäckt två Instagram-konton som drivs att personer som syr kläder med både puffiga ärmar och smock, kolla in Sophies och Majas konton – de är jätteduktiga och det finns mycket inspirationsbilder och beskrivningar på hur man syr kläder själv i deras flöden! De syr på ett så roligt sätt, mer spontant, efter egna mönster och med gamla lakan och återvunna tyger!
Jag har sparat lite inspirationsbilder på Instagram på klänningar med smock, den här och den här till exempel. De är väl lite extremerna på en skala, den första en enklare variant med typ ett smockat ”tygrör” med påsydd kjoldel och den senare en mer skräddad variant (och så läcker!). Jag hade något mellanting i åtanke och när jag såg den här så började det närma sig min målbild! Lite mer sofistikerat, en bombshell-dress men med smock i ryggen så en kan både äta och andas – wohoo! #vinnandekoncept
Mönstret (och tyget)
När jag bestämt mig för den modell jag ville sy så började jag leta efter ett mönster med ett enkelt liv som lätt skulle kunna ändras i ryggen till ett smockat bakstycke (mer om det strax). Jag började med att leta bland Seamworks mönster och fick napp där direkt – Seamwork Lily! Jag valde storlek 8 utifrån mått-tabellen och det visade sig bli i stort sett perfekt. Ett helt elastiskt bakstycke är ju ganska förlåtande och kräver inte millimeterprecision.
Jag har testat att sy smock med resår-undertråd tidigare, men inte ett helt bakstycke och jag har inte själv konstruerat en mönsterdel för att att anpassa det till att smockas. Men med hjälp av tre inlägg med instruktioner hur en gör på Gertie’s blog for better Sewing (hennes gamla blogg som jag tycker är charmigare än hennes nuvarande och faktiskt en av mina största inspirationskällor när jag började sy igen för 5-7 år sedan, klart läsvärd fortfarande!). Del Ett, del Två och del Tre förklarar pedagogiskt hur en ska göra för att anpassa mönstret till smockad rygg. Jag har även tittat på det här inlägget på Anna Neahs blogg, men det är en beskrivning av hur en syr en smockad klänning av den enklare typen.
Med hjälp av instruktionerna från Gerties blogg så tog jag de båda mönsterdelarna som utgör bakstycket och lade dem omlott (för att inte inkludera sömsmånen) och ritade en ny mönsterdel som ska ersätta dessa båda mönsterdelar.
Min klänning skulle alltså bestå av livdelen från Lily och en kjoldel med volanger i våder. Tyget som jag hittade i gömmorna kommer från Kikko fabrics och är ett ganska mjukt dubbelt gasvävstyg (double gauze). Det ligger på ca 107 cm bredd och jag hade 2.5 meter. För att stabilisera livet bestämde jag mig för fodra det och köpte ett väldigt enkelt, ljusgrått bomullstyg.
Gasvävstyget är inte genomskinligt så jag fodrar inte kjolen. Det ljusgrå tyget använder jag till att helfodra livet (fodret ersätter alltså infodringen fram), göra axelbanden och till den lilla ”kragen” på framstycket. Jag valde att skippa ”kragen” och infodringen på bakstycket – det skulle ju göra att bakstycket blev stumt istället för elastiskt i överkanten! En nackdel med det luftiga gasvävstyget är att det känns alldeles för tunt för att klara av fickor i tex sidsömmen, så inga fickor tyvärr…
Jag klippte ut mönsterdelarna i tyget så sparsamt det gick för att ha så mycket tyg kvar som möjligt till kjoldelen. Själva sömnaden av livet var okomplicerat skulle jag säga, instruktionerna var tydligt. Först sydde jag ihop framstycket i foder och tyg (alltid spännande att få ihop en konkav och konvex del!), sedan kragen, vändsydde axelbanden och därefter smockade jag bakstyckena (alltså magiskt att sy smock med elastisk undertråd!). Nästa steg var att sy fast kragen på framstycket mellan foder och tyg – utan att glömma axelbanden som också ska med i den sömmen! Sedan sydde jag fast bakstyckena i framstycket i sidorna mellan fodret och tyget- och hejsanhoppsan – livet är klart!
Därefter blev det dags att ta itu med kjolen och jag hade lite olika tankar kring den – volanger och maxi kan jag sammanfatta planerna. Dels var jag sugen på en hellång maxiklänning (dags vid min ålder att förstå att även jag kan bära maxiklänning trots att jag bara är 157 cm lång), dels var jag sugen på volanger och volym. Den här gången vann volym över längd och jag valde att sy kjoldelen i tre våder med volanger. Jag mätte och räknade fram och tillbaka för att optimera tygåtgången så att jag fick ut så mycket volang som möjligt. Tyget är ca 107 cm brett och jag hade drygt 200 cm kvar, lite ojämnt i ena änden där jag klippt ut mönster delar. Jag fick ut 9 våder på fullbredd à 22.5 cm och en våd som blev ca 70 cm bred och det var verkligen centimeter-precision och så lite tyg har jag aldrig fått över någonsin!
Kjoldelens längd bestämdes ju av vådernas längd och jag ville verkligen ha klänningen så lång som möjligt. Jag satte ihop en fullbredds-våd och den lite smalare våden till den översta volangen, tre fullbredds-våder till den andra volangen och fem fullbredds-våder till den nedersta volangen (alltså totalt närmare tio meter våder som skulle bli tre volanger!). För att foga ihop våderna använde jag en variant av ”french seam” – jag sydde ihop dem med avigan mot varandra med overlock, vände och sydde en söm så overlock-sömmen doldes. Sen var det bara att sy två rynktrådar i överdelen av varje volang, fördela rynket och sy fast.
Vanligtvis brukar jag lägga en del jobb på att få en fin insida, men den här gången så gjorde jag en liten kompromiss och overlockade ihop fodret och tyget i livets nederkant innan jag helt enkelt sydde fast kjoldelen i livet. Kanske inte det mest skräddade jag gjort, men det kändes som en rimligt nivå och dessutom tror jag tror att kjolen blivit för tung att enbart sy fast i tyget. Jag sträckte på det smockade tyget i bakstycket och sydde fast kjolen där utan att rynka det ytterligare och sydde bara rynktråd i den delen av kjolen som skulle sys fast mot framstycket (alltså, så svårt att förklara med ord och inte helt lätt att visa med foton heller… Tveka inte att sända en fråga på Instagram eller kommentera här om det är oklart).
Enligt min guru Gertie så behövs en dragkedja bak även om livet är elastiskt, så jag sydde i en dold dragkedja mitt bak. Så är i efterhand så kan jag konstatera att det faktiskt inte behövs! Det kan bero på att jag lade till lite extra vidd i bakstycket så det blir rymligare än Gertie föreslår. Jaja, nu sitter den där dragkedjan där och jag kommer inte sprätta loss den, men jag kommer nog dra klänningen över huvudet och inte fippla med dragkedjan.
Bara fållen kvar! Här hade jag ju kunna bara vika in en smal fåll och sy, men jag gillar verkligen att fålla med snedremsa. Dessutom hade jag ju målet inställt på #zerowastesweing och det grå tyget som återstod skulle precis räcka till en fyra centimeter bred och drygt fem meter lång snedremsa! Bara att rita, klippa och sy ihop!
Wohoo – bombshell dress!
Smock i ryggen på den här typen av klänning måste ju verkligen vara det ultimata tricket! Klänningen blir figursydd och lite tight, men det går att andas och äta! Nu ska jag stassa runt i den här klänningen och känna mig som en 50-tals-dam (fast utan inklämmande underkläder). Funderar på om det skulle vara fint med en liten bolero i det ljusgrå tyget? Bara pumps, hatt och handskar som saknas sen!
