Tillbakablick och framtidsplanering

Så här i skiftet från ett år till ett annat så är det intressant att titta tillbaka lite och ta lärdom av det för framtiden. Jag har lagt in allt (tror jag) som jag skapat 2019 under Skapat 2019 och helt ärligt så blev jag stolt och glad (och lite förvånad!) över hur mycket jag hunnit med under året. Dessutom blev det mesta vettigt och bärbart. Typ 35 plagg blev det, varav några var presenter och några plagg syddes till min mamma.

Topp 3 (eller blir det topp 5?)

Det är inte helt lätt att välja ut de tre projekt/plagg som jag är mest nöjd med faktiskt. Så här i efterhand kan jag se att temat för 2019 har varit klänningar/sommarkläder. En av de outfits jag är mest nöjd med är cocktailklänningen med Sapporo coat. Klänningen och festkappan blev så otippat en bra kombo och till båda projekten använde jag tyger från stashen, sidentyg inköpt på Jim Thompson outlet i Bangkok för många år sedan och det skumma och det glittriga tyget från Etsy som jag hade tänkt göra mig av med (för att det var så himla konstigt och inte alls vad jag hade föreställt mig). 80-tals-skärpet från Old Touch blev dessutom pricken över i!

Ett annat plagg som jag verkligen gillade är jumpsuiten som är en kombo av ett vintagesymönster (shortsdelen) och jumpuiten från Sew Over It (liv-delen). Så skönt plagg, passformen blev bra och det sköna bomullspoplintyget blev precis så bra jag hade hoppats till det här plagget! Även klänningen i african wax print-tyg som också är en kombo av två mönster är en klar favorit – precis av samma anledningar som jumpsuiten!

Årets sist sydda plagg – college-tröjan i Lurex – blev också en hit! Mönstret heter Paxson från Seamwork och är ett unisex-mönster, ska alltså passa alla. Även om jag inte är 100% nöjd med passformen – urringningen hänger ner på framstycket – så gör tyget hela plagget! Jag blir glad av att går runt i den och jag ska nog försöka våga mig ut i den till vardags med en vit skjorta under och till svarta byxor. Jag har inte klurat ut hur jag ska fixa till urringningen till nästa gång, men jag ska iallafall klippa ut mudden/resåren som sitter i urringningen kortare så den drar åt mer och inte är så slapp. Tyget är en stuvbit som jag köpte på SidenCarlsson några dagar innan jul och tröjan sydde jag på några timmar. Mudden är i bomull och kommer från Ohlssons tyger. Jag har ingen aning om hur man tvättar Lurex, men som min syster sa ”vädra är det nya tvätta”.

Botten-napp

Några botten-napp blev det också, inte för att plaggen blev fula eller illa sydda utan för att de helt enkelt inte blev som jag tänkt mig eller inte passade mig (i stil eller passform). I början av året sydde jag en Svaneke blus och tröjan Astoria från Seamwork, båda blev för tighta för mig så min syster fick dem.

Jag är inte helt nöjd med knytblusen Oakridge blouse från Sewaholic. Trots att jag kortat ärmarna säkert 10 centimeter så är de fortfarande lite långa och urringningen är på gränsen vad jag känner mig bekväm i. Det är dock inte så illa att jag inte kommer använda den. Tyget är en ganska tjock, skön viskos som jag verkligen gillar.

Så här i retroperspektoskopet måste jag inse att jag inte får ordning på Seamwork-mönstren. Astorian som jag gav till min syster blev för tight, Colette-toppen blev alldeles för stor och även skjortan Rachel blev alldeles för vid i livet. Moneta-klänningen som jag sydde var helt enkelt inte min stil och dessutom blev jag tvungen att sprätta bort fickorna för de buktade ut jättefult i sidorna. Det är nog det enda plagget av dem jag sytt under 2019 som känns helt hopplöst (förutom Ottobre-hatten som inte heller passar). Jag gillar tanken med Seamwork-mönstren och prenumererar fortfarande, men jag måste vara mycket noggrannare framöver innan jag syr något. Kanske ska jag börja sy provplagg och verkligen kolla måtten som är angivna för det färdiga plagget och jämföra med kläder jag har för att få en uppfattning om hur stort det sydda plagget faktiskt blir.

Översta raden: Astoria tröja och Svaneke-blus som min syster fick
Nedersta raden: Ottobre-hatten som blev giiiiiigantisk och Rachel-blusen som blev väldigt vid

Och nu! 2020!

Redan den 1/1 2020 blev jag klar med årets första plagg – en Box Pleat Dress från det svenska mönsterföretaget The Assembly Line. Jag skrev en recension på The Foldlines hemsida om vad jag tyckte om mönstret och klänningen – i korthet: tumme upp! Så årets första projekt blev lyckat, hoppas det fortsätter så. Jag lär mig ju verkligen något av varje sak jag syr och bara under 2019 tycker jag att jag utvecklats tekniskt och när det gäller att få till en bra passform.

Planen för året är att sy mer vardagsplagg, jag har tyg så det räcker till ett par byxor och funderar på om jag ska sy ett par Melody från Seamwork. Jag är skapligt nöjd med byxorna jag sydde i höstas, Manhattan från SBCC, men jag vill testa fler mönster och Melody ser lovande ut. Nu kan jag dessutom jämföra mått på mönsterdelarna från del olika byxorna med varandra för att se hur jag ska förbättra modellerna. Kanske kan jag få fram det ultimata byxmönstret?

Några nya blusar vill jag sy och dessutom har jag börjat spana in klänningar som är gjorda för att ha blus/polotröja under, kallas pinafore dress på engelska. Jag trivs i den kombon och möjligen kan Bryn från Seamwork funka, annars är Camden från Nina Lee en fin modell!

Ledorden för sömnaden 2020 är vardagsplagg och mod (att våga nya sorters plagg som ytterplagg). Jag har inte komponerat någon plan för någon av de syutmaningar som finns på Instagram, till exempel MakeNine2020 . Det är kul och inspirerande med de här utmaningarna, men också lite stressande. Nu ska jag klura på om jag ska ha en mer detaljerad plan för sömnaden 2020 och hur den ska se ut isåfall eller om jag bara ska ta det som det kommer och sy vad som faller mig in/behövs. Jag hoppas på ett bra och stressfritt syår 2020!