I mina gömmor med sy-mönster och tyger som jag samlat på mig finns det några speciella objekt som jag har lite speciella planer för, mer eller mindre realistiska. Det kan vara ett vackert tyg som skulle passa perfekt till en viss klänning eller ett vintage-sy-mönster som är alldeles underbart och skulle vara fantastiskt roligt att sy upp. Ett tyg köpt i Indien, sen ett vintage-sy-mönster som dyker upp i flödet några år senare och vi har en matchning, ett drömprojekt föds! Kanske inte alltid ett plagg för vardagen, men livet är ju inte bara vardag. Sen vet jag inte hur realistiskt det är att jag kommer genomföra de här drömprojekten, men ett per år kanske är rimligt? Å andra sida, vad är det som hindrar mig att bara göra det? En liten sammanställning av några av dessa drömprojekt kanske sätter fart under pressarfoten.
Sarityget
För några år sedan tillbringade jag drygt tre månader i Indien, en fantastiskt upplevelse på många sätt. Maten, naturen och färgerna! Jag lät sy upp en klarblå sari med guldbårder i något polyester-aktigt chiffong-tyg och kände mig elegant när jag gick runt i den. Allt tyget som svepte runt benen vid varje steg kändes härligt. Jag ångrar dock att jag inte lät sy upp en siden-sari i någon vacker färg även om det inte är ett plagg som jag inte skulle använda hemma till vardags. Det fanns så vackra siden-sari-tyger och jag köpte iallafall med mig tre sari-kit i olika färger. I tygaffären fanns det färdiga kit med tyg för en sari förutom underkjolen som en köpte för sig om jag minns rätt. I sari-paketet finns det en lång bit tyg vars enda ände ska räcka till den lilla blusen som heter choli, en kort liten topp som inte är något för den som har muffin top-fobi. Resten av den cirka 6 meter långa tygbiten med vackra bårder, ofta i guld- eller silvertråd, ska räcka till att drapera som en kjol-del och en sjal-del (pallu) (mer om plagget sari och de 80 sätten att drapera den kan en läsa om på bland annat Wikipedia.) Jag har storslagna planer för åtminstone att av sari-tygerna, det är ändå en rejäl bit tyg: 110 cm brett och 5-6 meter långt med vackra bårder som ska få komma till sin rätt. Ett sari-paket borde räcka till en cocktail-klänning med vidd i kjolen och jag har förstås ett par vintagemönster i åtanke för det här projektet.
Sex meter frasande sari-siden i klarblått med vackra guldbårder – mums! Men när man väl vecklat upp de vackra metrarna så verkar det rent omöjligt att få ihop det lika väl-vikt igen. Tyget är ganska tätt vävt och inte så genomskinligt. Det har lite stadga, men inte som organza. Jag har tänkt dubblera kjoldelen med siden-organza för att få lite 50-talskänsla och liv-delen i fodersiden, typ habotai.
Jag hade tänkt kombinera två mönster för att göra en cocktailklänning av det här tyget. Livet efter McCalls 3605 och kjoldelen efter Simplicity 3489. Det är en del bårder och mönster som innebär en utmaning, men jag tror verkligen det skulle kunna bli ljuvligt. Jag skulle nog säga att det är 80-90% chans att det här projektet blir genomfört närmaste året.
Hur coola poser? Men det är ju inte så många av oss som har smalare midja än huvud…
Morgonrock i ylle-flanell
Bland mina mönster har jag ett mönster från 40-50-tal för att sy en cool morgonrock, Simplicity2683. Det var ren nostalgi som gjorde att jag köpte mönstret, jag såg min farmors ylle-morgonrock framför mig – men i lite glamorösare tappning. Tänk att få krypa upp i sin öronlappsfåtölj framför öppna spisen med en kopp te iklädd en morgonrock i ylleflanell (eller ännu hellre – i ljuvligt kashmir-tyg)! Nu bor jag (tyvärr) inte på ett dragigt, brittiskt gods utan centralvärme, utan högst civiliserat i lägenhet med både varmt vatten, varma element och ljusinsläpp via fönster som mäklarna brukar säga (och då brukar jag tänka att jag är lyckligt lottad som inte ha ljusinsläpp via granathål i taket) så behovet av detta plagg kanske inte legitimerar inköp av flera meter tunn (dyr) ylleflanell. Men sist jag tittade in på Tygverket hittade jag ett perfekt kashmir-tyg, mellangrått med rutor i blått – woop, woop! Om jag minns rätt kostade det runt 400 kronor metern och någonstans där hamnade det här dröm-projektet på is. I nuläget skulle jag säga att det är 10-20% chans att det här projektet blir genomfört närmaste året.
Ylledräkt sydd av en gammal herrkostym
Det är intressant att börja se avlagda kläder med nya ögon, se dem som tygstycken som utgör basen för ett nytt plagg. Jag har sytt en topp av en av min mans gamla skjortor, men för övrigt har jag inte ännu blivit någon expert på refashion. Det finns mycket inspiration online, bland annat Insta-kontot Go Recreate, vars skapare Linnea Larsson även givit ut en bok som verkar intressant och inspirerande. Det finns flera bloggar med tips och Sasha som driver bloggen Secondo Piano visar ibland helt fantastiska refashion-grejer som hon gjort, till exempel hur hon gjorde om sin pappas gamla brallor till värsta, snygga toppen. I våra dagar av överflöd av billiga kläder av varierande kvalitet är det ju mer av eget intresse en återanvänder sina och andras kläder för att skapa nytt, inte på grund av fattigdom eller klädbrist. Annat var det till exempel under andra världskriget då det rådde brist på tyg och kläder, folk tvingades helt enkelt att Make Do and Mend. Förresten finns boken som gavs ut av British Ministry of Information under andra världskriget i nyutgåva. Jag har iallafall ett vintage-symönster från 40-talet för en tvådelad damdräkt där det beskrivs hur man lägger ut mönsterdelarna på bästa sätt på tyget från en uppsprättad gammal herrkostym och det vore verkligen ett kul projekt. Någonstans tror jag att jag har en av pappas gamla yllekostymer undangömda som ligger och mognar för att bli en snygg ylle-dräkt. Kanske blir Simplicity 4776 nästa Bike in Tweed-outfit? Här skulle jag ändå säga att det är 50/50 chans att jag gör ett försök.
Mammas tyg
Min mamma är en hejare på att väva och bossar en vävstuga. Hon väver allt möjligt och för några år sedan kom jag plötsligt på att hon skulle kunna väva en bit tyg som jag skulle kunna sy en kappa av. Sagt och gjort, vi plöjde igenom alla hennes gamla Vävmagasinet och läste på i lite olika gamla böcker om att väva tyg till kläder, bland annat Väv tyger till kläder av Ann-Marie Nilsson. Jag tror vi hittade vävnotan i Vävmagasinet, sen gjorde mamma sina magiska beräkningar för att ta reda på hur mycket garn som behövdes. Tanken var att utnyttja bredden och väva en rejäl bit så det skulle räcka till en liten kappa, naturligtvis hade jag ett mönster på lut, Butterick 2849. Tyget är 75 cm brett och ca 3.5 meter långt.
Tyget är ganska kraftigt, men inte så stelt ylletyg. Det syns inte på bilden, men det finns lite klarblå inslag i väven. Planen är att sy en toile i något billigt tyg, kanske en gammal fleece-filt, innan jag sätter saxen i det här vackra, exklusiva tyget. Jag vill ha något vackert foder, antingen något viskos eller ett mönstrat, mörkt Liberty-tyg. Det här projektet kräver mod (som jag kan uppbringa) och kunskap (som jag måste tillägna mig), för det får inte blir fel!