En krispig, klassisk skjorta kan aldrig bli fel. När skjort-mönstret Rachel kom i Seamwork-tidningen för några nummer sedan så tänkte jag direkt att jag ville sy den. Förut har jag sytt upp Papercuts Meissa Blouse inte mindre än fyra gånger, så nu tänkte jag att det var dags för ett nytt favorit-mönster. Jag har sytt några Seamwork-mönster vid det här laget och min erfarenhet är att passformen på deras mönster är ganska generöst tilltagen. En behöver inte ta till en extra storlek för att vara på säkra sidan, det kan till och med funka att göra en storlek mindre om en vågar…
Tyg och tillbehör
Eftersom detta ändå var ett oprövat mönster så ville jag inte klippa ut det i något av fintygerna direkt. Samtidigt så är det ju supertrist att lägga en massa tid på ett sy en skjorta som sen blir så ful och trist att jag inte skulle vilja bära den. Så jag grävde lite i tyglagret för att hitta ett halvfint-fint tyg för det här projektet och hittade en precis lagom bit tyg i bomulls-silke-blandning som jag köpte på Sy- och Hantverksfestivalen för några år sedan. Min plan när jag köpte det var att sy en sommarkjol, men nu bidde det en skjorta istället. För ett tag sedan köpte jag ju lite knappar på Etsy och där hittade jag a perfect match, nämligen några ljust gråblå pärlemorknappar.
Mönstret
Jag laddade ner mönstret som pdf och printade ut det på A4-papper, sen var det bara att klippa och tejpa. Som tur är har jag en liten, väldigt enkel pappersskärare som ger helt raka kanter. Det blir enklare att tejpa ihop alla A4-bladen när kanterna är raka. Men även om jag tycker att papperspyssel kan var lika roligt som att sy så har jag en hatkärlek till pdf-mönster som skrivs ut hemma. Pdf-mönster som koncept är genialt, en slipper frakt- och eventuell tull-kostnad och kan få tillgång till mönstret direkt! Men sen känns det som startsträckan ändå blir lång när en ska hålla på att skriva ut alla A4-sidor och tejpa ihop dem utan att det blir snett och vint. Det blir för klumpigt att använda skrivarpapper för att klippa ut delarna i tyget så jag brukar oftast rita av mönsterdelarna på mönsterpapper.
Jag valde att rita av mönstret i storlek 6, måtten för den storleken stämde bäst överens med mina. Nästa gång kanske jag går ner en storlek, mer om det längre ner.
Tyget
Tyget köpte jag får några år sedan på Syfestivalen och det är smalrandigt i en blandning av bomull och silke. Planen från början var som sagt att sy en enkel kjol med lagda veck eller rynk mot linningen. Jag minns att jag i sista stund bestämde mig för att köpa en extra halvmeter så att tyget kunde räcka till något annat än kjol – och det visade sig ju vara ett bra beslut! Jag hade förtvättat det i 30 grader och behövde bara stryka lite på det innan tillklippning.
Sömnaden
Beskrivningarna till Seamwork-mönstret är ju på engelska och det kan vara lite klurigt. Senaste åren har jag mest sytt efter engelska mönster så jag börjar få kläm på det och har lärt mig mycket tekniska termer på engelska. Men det är en fördel att ha lite svenska syböcker som referens, förutom Google och Seamworks egna manualer. Jag följde i stort sett instruktionerna rätt av, men jag gjorde några små justeringar och egna lösningar.
För det första så förstärkte jag med lite tunt mellanlägg på insidan av ärmarna där sprundet skulle klippas upp eftersom mitt tyg var lite löst vävt och jag inte ville att det skulle börja repa upp sig vid klippen.
Resten av sprunden och manschetterna sydde jag precis enligt beskrivningen och det blev riktigt bra. Beskrivningen av hur sprund och manschetter ska sys är relativt enkel att förstå, men jag hade gärna sett lite mer förklarande bilder. Det gamla hederliga tipset att läsa igenom hela sömnadsbeskrivningen innan arbetet påbörjas är att rekommendera. Och att ta det lugnt och inte stressa. En börjar med att sy just detta och jag ville verkligen få det snyggt, det fick bli slow sewing och det var värt det.
Jag sydde inte ner vecket bak så långt som det är beskrivet i instruktionerna och det bidrog nog till att passformen blev lite väl luftig. Dessutom sydde jag axelsömmar och sidsömmar med franska sömmar för att få en snygg finish på insidan. Sömsmånen är 16 millimeter så det räcker till en fin fransk söm. Jag valde också att ha kragdelarna med mellanlägg som ”finsida” = utsida, min erfarenhet är att det annars kan bli lite bubbligt och sladdrigt – jag föredrar en krispig krage. Jag valde också att inte göra en stickning som avslutning på kragståndet (det kändes alldeles för riskabelt och svårt att få snyggt), istället sydde jag fast kragståndet för hand mot insidan och det blev snyggt och prydligt.
Resultatet
Sammanfattningsvis så är jag rätt nöjd med resultatet, beskrivningen vara ganska lätt att följa även om det var lite klurigt just att förstå hur sprunden och manschetterna skulle sys. Det var många år sedan jag sydde sådana här skjort-sprund och det hade underlättat med fler bilder, men jag tog det lugnt och det blev bra. Det näst svåraste var kragen och där tog jag det också extra lugnt för att få det bra (och jag fick träna en extra gång eftersom jag sydde fast kragen åt fel håll först). Jag hade lite problem med knapphålen eftersom den ljusgrå polyester-tråden tog slut och jag tog silketråd i samma färg, men den gick av mitt i knapphållet gång efter gång! Till slut cyklade jag iväg till Sundbybergs tygcentrum och köpte ny ljusgrå polyestertråd och då gick det galant. Jag tror att silketråden var för porös och skör för min symaskin.
Lessons learned
Nästa gång kommer jag antingen gå ner en storlek eller göra om mönstret och ta bort vecket bak så att skjortan inte blir så vid. Möjligen kommer jag också göra inprovningar bak och/eller fram för att få en nättare passform. Den här skjortan är i luftigaste laget för min smak, men jag gillar den och kommer använda den. Eftersom tyget är ganska tunt och smidigt så funkar den ändå trots ganska mycket vidd. Det går att stoppa in den innanför byxlinningen, med ett stelare eller tjockare tyg hade det blivit klumpigt.