För min del finns det få tillfällen nuförtiden när jag har möjlighet att klä upp mig och gå på fest. Ärligt talat så har jag vid den här åldern (fortfarande 40+, men inte så länge till) blivit lite bekväm och obekväma, trånga festkläder och högklackat känns ibland mer jobbigt är festligt. Fördelen när en syr själv är att kunna sy något som sitter bra, i fint tyg och är unikt och bekvämt dessutom! Och med en klänning som jag känner mig fin och bekväm i är det lättare att stå ut med de högklackade skorna. Till ett årligt återkommande cocktailparty som jag ordnar tillsammans med ett par andra hade jag bestämt mig för att sy någon nytt och fint.
Min första plan var att sy en Orla dress i ett turkosblått sari-tyg med guldbårder. Jag har funderat på att sy en cocktailklänning i sari-tyg ganska många år, men inte kommit till skott. Ursprungsplanen var att använda något vintage-symönster eller en kombination av ett par vintage-symönster. Egentligen skulle jag kunna ta vilket 50-talsmönster som helst med vid kjol och fint liv, men de två mönster som jag köpt för att använda som grund (projektet ligger bara på is…) är McCalls 3498 och/eller McCalls 3605. Bilder från Vintage Patterns Wikia.
Efter att ha sytt ett par varianter av the Orla Dress så kom jag på att det mönstret skulle lämpa sig väl för att sy en klänning i sari-tyg och ett mer riskfritt projekt dessutom eftersom jag vet vilken storlek som funkar och har sytt efter det mönstret flera gånger. Det hela fick dock en helt ny vändning när jag råkade se att Old Touch, en vintageaffär i Stockholm, lade ut bilder jättefina 80-talsbälten på sitt Insta-konto. Eftersom jag nyligen gått igenom och styrt upp mitt material-förråd visste jag att jag bland annat hade närmare 9 meter (don’t ask…) finfint blå-svart sidentyg där, inköpt på Jim Thompsons outlet i Bangkok för mååååånga år sedan. Tankarna började snurra och jag insåg att ett bälte i blå-svart kombinerat med en klänning i det blåsvarta tyget skulle kunna bli en vinnare. Det skulle kunna ge en ganska enkel modell ett lyft och en retro-känsla. Jag slog till och fyndade ett vackert pärl-broderat skärp för endast 125 kronor!
Jag bestämde mig för att använda mönstret The Vintage Shirt dress från Sew Over it för den här klänningen. Det kändes verkligen som det skulle funka med den look jag var ute efter och att skärpet skulle komma till sin rätt och ge en 40-50-tals-känsla och markera midjan på ett piffigt och smickrande sätt. Dessutom har jag sytt flera klänningar efter det mönstret och har gjort alla små justeringar som gör att jag trivs så himla bra i den modellen. Jag syr den i storlek 12, vilket egentligen enligt mått-tabellen är lite för stort för mig. Med några små justeringar så tycker jag att den blir perfekt. Och med ett skärp i midjan så hoppades jag få den passform och känsla om jag gillar. Det justeringar som jag har arbetat fram är att minska axel-vidden cirka en centimeter på var sida, jag har förlängt kjolen 5-10 centimeter och lagt till fickor. Istället för att bara vika upp nederkanten och fålla så gjorde jag en 8 cm bred snedremsa (4 cm med invikta kanter) som jag sydde fast med 2 cm sömsmån och vek upp och sydde fast för hand. Det ger en fin fåll (jag gillar fina insidor) och lite lyft och vidd åt kjolen. Inga konstigheter och rätt små ändringar.
Jag är verkligen helnöjd med den här klänningen och känner mig väldigt fin i den. I efterhand kan jag nog ändå tacka tidspressen för att jag verkligen satte tyget i det här vackra och exklusiva tyget.
Eftersom klänningen blev klar mer än 24 timmar innan festen så gav jag mig på att hinna ett projekt till – en Sapporo coat i festversion. Jag köpte mönstret för ganska länge sedan, men jag har varit lite osäker på om den bara kommer kännas som en oformlig säck. När jag var på släktträff på Selsfors träffade jag ju på Lovaandthefabric och fick prova hennes Sapporo coat i S-M. Jag har gjort min i den minsta storleken, XXS-XS och det passar mig bättre eftersom jag är kortare. Den är ju väldigt generös i passformen så det funkar även om mina byst-midja-höft-måtten inte stämmer exakt med storlekstabellen.
För några år sedan beställde jag ett metallic-tyg från en butik på Etsy. Enligt bilden såg det ut som ett lite stelare linnetyg guldmetallic-yta. Jag blev grymt besviken när jag öppnade paketet och det innehöll ett mjukt, polyester-glittrigt tyg som inte alls motsvarade mina förväntningar. Men varje tyg har sitt projekt och det här tyget passade perfekt för en glittrig party-kappa. Det går ju åt nästan tre meter, så jag är väldigt tacksam att jag hade tyg så det räckte. Till foder använde jag ett annat tyg i stashen som jag dömt ut som mer eller mindre hopplöst. Det är en tyg som jag köpt för kanske 30 år sedan och det har hängt med genom alla flyttar trots att det är guld-brunt, polyester-akryligt och allmänt märkligt. Men det blev perfekt som ett mörkare foder till det ljusare guldmetalliska yttertyget.
Det här visade sig vara ett väldigt roligt och snabbsytt projekt! Jag hade ritat av mönstret några dagar innan och påbörjade sömnaden en fredag eftermiddag vid 16-tiden och med kortare avbrott för middag så höll jag på till midnatt ungefär (i lugnt tempo) och då hade jag bara fållen och handsömnaden kvar till lördagsförmiddagen. Instruktionerna var lätta att följa och jag kommer nog sy den här igen. Jag kan absolut tänka mig en i ylletyg, kanske gör jag då ärmarna lite längre och hittar på någon form av knäppning fram så den går att stänga.
Sammanfattningsvis är jag är jag verkligen nöjd med båda dessa plagg som jag sydde på mindre än en vecka! Klänningen är något av det finaste jag sytt och jag känner mig så snygg i den, men det är skärpet som är pricken över i och får klänningen att lyfta! Kombinationen med klänningen och kappan tycker jag blir riktigt bra och kappan skulle jag vilja ha på mig till vardags!
.