I somras gjorde jag årets hittills bästa second hand-fynd på PMU i Umeå, en så fin och välsorterad second hand-affär! Jag snurrade runt i den stora lokalen medan maken drack kaffe i café-delen och jag hittade lite tyg och andra smågrejer. När jag kände mig klar gjorde jag en runda i kläd-avdelningen och där hittade jag superfin, klassisk Hettemarks-trench coat! (nu upptäckte jag dessutom något oväntat, nämligen att företaget Hettemarks fortfarande finns! Hur coolt, liksom!? Jag trodde det försvunnit för länge sedan när Sveriges inhemska textilindustri dog ut. Tyvärr hittar jag inte mycket om företaget vid en snabb sökning, men det vore kul att veta mer om vad som hänt under åren och om någon av Sven Hettemarks släktingar fortfarande är aktiva). Kappan var i superfint skick, rätt storlek och dessutom var jag på jakt efter en ny trench coat. Min förra (en Tommy Hilfiger) var ett rea-köp för inte så många år sedan, men knapparna krossades i kemtvätten och innan dess hade fodret spruckit i ärmhålorna och vid sprundet bak. Jag bedömde att den var utom räddning. För 125 kronor kunde jag nu lägga vantarna på en vattentät kvalitets-trench coat som enligt tvättlappen ska tåla 40 graders maskintvätt! Hurra! Eftersom modellen är så tidlös så är det svårt att säga hur gammal den är, men lappen på insidan av kragen säger 60-70-tal?
Kvalitetsplagg = no bullshit om kemtvätt
Kappan satt perfekt över axlarna och var i mycket bra skick, den verkade knappt använd. Några små insatser insåg jag dock att det skulle krävas för att få den att funka. Ärmarna var upplagda ett par centimeter och den nådde till fotknölarna, typ. En börjar ju fundera på hur den förra ägarinnan så ut… Smal, lång och med korta armar? Eller en liten dam som gillade fotsid kappa och inte alls funderade på om hon såg ut som en blottare? Frågorna haglar, men faktum kvarstod att om kappan skulle gå att använda så krävdes ett par ingrepp.
Att återställa ärmarna var hur enkelt som helst, de var fint upplagda med små näst-stygn som jag bara sprättade upp och strök sedan ordentligt så att de gamla vecken ska synas så lite som möjligt. Att sätta saxen i tyget för att korta kappan 21.5 centimeter gjorde mig däremot lite svettig måste jag erkänna. Men när hösten närmade sig så ville jag verkligen kunna använda min nya trench coat, så det vara bara att möta rädslan och få jobbet gjort.
Jag utgick från att Hettemarks mönster-konstruktörer och sömmerskor tänkt till och visste vad de gjorde när de ritade och sydde kappan. För att ta tillvara deras kunskap fotograferade jag olika detaljer så jag skulle kunna använda fotografierna som underlag när jag återställde fållar och detaljer efter att ha kortat kappan.
Sen var det ju bara att ta fram stora, vassa saxen och klippa! Visst var det läskigt, men tvekan dödar som min syster brukar säga. Bara att sätta saxen i tyget och lita på magkänslan.
Därefter studerade jag den avklippta tygbiten för att så exakt som möjlig återställa fållar, sömmar och stickningar. Jag hade säkert kunna improvisera, men varför hitta på något eget när Hettemarks-folket samlande kompetens fanns att tillgå? Resultatet blev riktigt bra och nu har jag ett klassiskt plagg i prima kvalitet som dessutom ska tåla lite regn och går att köra i tvättmaskinen, ett klart lyft jämfört med min gamla Tommy Hilfiger-trench som dessutom antagligen kostade 8-10 gånger så mycket. Jobbet att förlänga ärmarna och korta kappan tog inte många timmar, kanske två totalt, vilket ju sannolikt är mindre tid än vad jag spenderar på att glo på mobilen en vanlig dag.
Min musa när jag tog mod till mig och satte saxen i kappan var Audrey Hepburn. Jag hade googlat fram några bilder på denna ikon iförd trench coat för att få inspiration och kraft. Här kommer några bilder av den färdiga kappan med Audrey som förebild.
