Det är insidan som räknas

Det är roligt att sy. Och det är ännu roligare när resultatet blir som en tänkt sig (eller kanske till och med lite bättre)! När jag sydde upp min första Orla dress och den satt som en smäck så ville jag direkt sy den igen med andra sorters tyg och lite egna hacks (även om det säkert redan är någon därute som gjort nästan precis som jag). Så nu har jag gjort en till! I ett helt annat sorts tyg! Fodrad! Med fickor! Och högre urringning! Och insidan är nästan lika snygg som utsidan med kontrasterande foder och sömsmånerna på insidan kantade med snedremsa i samma tyg som fodret. Woop, woop, säger jag!

Tyget

Den förra varianten sydde jag ju i ett bomullstyg med lite fall, något stabilare och strävare än Liberty Tana Lawn-kvalitet. Tyget passade finfint till den modellen och mönstret är nog tänkt att sys upp just i tunna bomulls- och viskostyger, men nu hade jag tänkt testa en helt annan kvalitet. Förra året hittade jag en bunt med väldigt fina, tunna ylle-kostym-tyger på Stadsmissionen i Vällingby. Det var tre rejäla bitar som jag bara betalade 60-70 kronor styck för. En av bitarna hade jag faktiskt tänkt lämna eftersom den var brunrutig och jag kan faktiskt inte minnas när jag bar ett brunt plagg senast, 70-talet kanske? Men nu har tyget hittat sitt plagg och jag känner mig så fin i klänningen som jag sytt av det. Det var en längd på 1.5-2 meter, i ena änden hade någon klippt till delar till något. Jag har egentligen inte bakterie-skräck eller så och tyget var verkligen fräscht – inga konstiga fläckar, hål eller lukt – men jag körde det ändå i tvättmaskinen på ylleprogram. Jag bestämde mig för att det fick bära eller brista, men tyget kom ur maskinen utan några som helst men!

En bidragande anledning till att detta brunrutiga tyg blev en klänning just nu var att jag fått en bit lejongult fodertyg som passade perfekt till! Det är lite inslag av gult, turkost och rött i ylletyget och det här lejongula fodret blev så himla fint till. Vilken synergi-effekt att kombinera dessa tyger som var för sig är lite udda, men tillsammans blir de classy och spännande!

Mönstret

När jag sydde upp modellen sist så gjorde jag ju inga som helst förändringar, jag sydde storlek M rätt av. Det var väl lite vågat, men måtten stämde skapligt med mina och det finns ju lite inprovningar vid midjan som jag hade kunna släppa på om det skulle blivit kris vid midjenivå. Modellen är ganska nätt och figursydd utan att sitta tight och den känns väldigt behaglig att bära. När jag nu skulle sy upp den i ett helt annat tyg och dessutom fodra livet så var jag medveten om att det kunde bli lite mindre utrymme att spela på, men jag körde storlek M igen.

Justeringar av grundmönstret

För det första gjorde jag den mindre urringad, jag tog fram min kurviga skräddarlinjal och ritade om urringningen. Cirka sju centimeter högre blev den från lägsta punkten mitt fram och sen ritade jag en fin kurva med skräddarlinjalen från axeln in mot mitten.

Kurvig skräddarlinjal – bra redskap till mycket!

För det andra gjorde jag fickor. Börjar en googla ”Orla dress pocket” så kommer det upp mängder med förslag på hur en kan göra. Men det är ju alltid kul att uppfinna hjulet två gånger och känna sig lite fiffig på kuppen! Så jag googlade inte och gjorde på mitt sätt (vilket på intet sätt är någon ny metod). Jag vill inte ha de absolut enklaste fickorna som bara är en påse från sidsömmen, jag ville ha en sned linje i sidan i kjolframstycket så att en del av en fickpåsen (som klipps i tyget) blir synlig. Jag vek helt enkelt in lite av framstycket så att det blev en sned linje som jag tänkte kunde bli lagom stor som ficköppning. Inget precisionsjobb direkt – jag bara måttade lite med min egen hand för att se att det blev rimligt. Sen ritade jag en fickdel som klipptes ut i tyg och som gick ända ut till sidsömmen och en fickdel som börjar vid den sneda linjen som jag klippte ut i foder. Jag la helt enkelt handen på mönsterpappret och ritade en lagom stor fickpåse runt.

Så här ser mina mönsterdelar för fickan ut, längst till vänster fickpåsen för fodret, i mitten fickpåsen som klipps i tyg och längst till höger framstycket av kjolen som jag helt enkelt vek in lite.

Här syns liv-framstycket med den ändrade urringningen, kjol-framstycket (högst upp till höger) med förändringen för fickan och fickpåsen i tyg (mönsterdelen i mitten) som jag dessutom mönsterpassade så att rutorna skulle stämma överens med framstyckets rutor.

Slutligen la jag till cirka 7-8 centimeter på längden på kjoldelarna för att få lite mer tyg till en bredare fåll. Bakstycket och ärmen gjorde jag inga förändringar på.

Tillklippning/mönsterpassning

Som jag nämnt tidigare så ligger den här färgskalan (=brunt och beige) en bit utanför min komfortzon. När jag började lägga ut mönsterdelarna på tyget så lade jag direkt märke till de vackra stadkanterna som har så fin färg i guld och lila. Det kändes lite synd att klippa bort dem och jag bestämde mig för att spara dem när jag klippte till bakstycket för livet och bakstycket för kjolen så att stadkanten skulle bli som en dekorationskant mitt bak. Vanligtvis så ska ju inte stadkanterna synas, antingen klipps de bort eller används som sömsmån så jag var lite osäker på om det skulle funka att spara dem i sömmen mitt bak, det kanske bara skulle se ut som jag var en amatör som inte kan sy… Det var lite ett Tim Gunn-moment – Make it work! Jag insåg att jag måste använda stadkanterna till någon mer detalj på klänningen för att det skulle se snyggt ut. Först tänkte jag kanta fickkanterna med stadkanten, men sen kom jag på att jag kan göra ett klätt skärp av resten av stadkanten – och då föll bitarna på plats. Jag följer Sjöbo SkärpInstagram och jag bestämde mig för att testa deras produkter, men det borde även gå att köpa skärpspännen som en klär själv. När jag klippte till livbakstycket och kjolbakstycket så lade jag alltså mönsterdelarna på tyget så att sömmen mitt bak skulle gå precis där stadkanterna slutar.

Jag såg till att kjolens framstycke och bakstycke skulle mönsterpassas i sidsömmen, d.v.s. så att rutorna skulle stämma både i X och Y-led. Dessutom mönsterpassade jag fickdelen så att rutorna från kjoldelen stämde överens med rutorna i fickpåsdelen. Det var inte så klurigt, men jag fick nåla om delarna några gånger – det är mycket att tänka på även vid rutigt tyg (som borde bara rätt enkelt att mönsterpassa?). Det gäller att inte glömma bort sömsmånen. Sen försökte jag mönsterpassa livdelarna så att det skulle se ok ut i sidsömmarna, men eftersom det inte var helt raka sidsömmar så gick det inte att få det 100%.


Tacksamt att mönsterpassa rutor! Det här är jag nöjd med! Fickdelen som inte syns är i lejongult fodertyg.

I övrigt så mönsterpassade jag inte mer än så. Jag gjorde ingenting för att rutorna i övergången mellan livet och kjolen skulle stämma överens vertikalt. När jag sydde fast kjolen mot livet så justerade jag vecken så att rutorna stämde så gott det gick horisontellt så att det skulle se snyggt ut. Jag kanske hade ansträngt mig mer om jag inte skulle haft ett skärp som ligger precis över sömmen.

Förutom liv, kjol och fickdelar i tyg så klippte jag till livet (utom ärmarna) och en inre fickdel i foder. Jag förtvättade fodertyget också och jag fodrade livet helt enkelt för att det ylletyget ska hålla sig fräschare och även om det är väldigt fint och ”ostickigt” ylletyg så är det ändå skönare med fodertyg mot huden är ylletyg. Jag gjorde även egna snedremsor av fodertyget för att klä sömsmånerna på kjolen insida. Ibland är det kul att lägga lite extra tid på små detaljer och finish även om det är på insidan.

Sömnaden

Jag följde instruktionerna i stort sett. Det går ju helt enkelt inte att göra på så många olika sätta om en ska få ihop det, men jag var ju tvungen att improvisera lite när det gällde fodret. Jag sydde fodret för sig och tråcklade ihop det med tyget efter att jag sytt i ärmarna (som var en pärs som vanligt…).


Allt det här tyget som ska in i det här lilla hålet!? Jag sydde två rynktrådar och försökte forma ärmkullen över min presskudde. Resultatet blev ok, men med mer tålamod kanske det kunde blivit ännu bättre.

När det gäller fodret så fick jag som sagt var improvisera lite eftersom det var mitt eget påhitt. Jag sydde fast det i halsringningen när jag sydde snedremsan som sys över ringningen. Sen sydde jag fast det för hand mot sömsmånen i ärmhålen och i midjan (där livet och kjolen sytts ihop). Jag sydde även fast det för hand mot dragkedjan bak.


Det fodrade livet som jag, fodret sydde jag sedan fast för hand mot sömmen i midjan och ärmsömsmånerna.

Istället för att rynka kjolen lade jag veck och försökte mönsterpassa mot livet så gott det gick. Jag hade ingen riktigt plan för var vecken skulle ligga förutom att det skulle bli symmetriskt och vara så mönsterpassat som möjligt, jag gjorde det på fri hand och det funkade.

Sömsmånerna runt fickorna och i sidsömmarna i kjolen klädde jag med snedremsa som jag gjort av fodertyget. Det blev riktigt snyggt och ser proffsigt ut enligt min ringa mening. Sömsmåner som inte syns sicksackade jag för att de inte ska fransa sig.

Väldigt prydlig insida med snedremsa över sömsmånerna!
Här syns även kjolens klädda sömsmåner.
Jag kantade nedre kanten av kjolen med snedremsa för att få en snygg fåll på insida och sedan sydde fast jag fållen för hand.

Resultatet – lessons learned

Den här klänningen är jag riktigt nöjd med! Den känns elegant, men ändå passande för vardagsbruk. Den sitter bra och funkar vår och höst. Jag är nöjd med finishen, passformen och hela looken – att spara stadkanten bak och låta göra ett skärp av stadkanten lyfte hela plagget tycker jag. Det var kul att lägga lite extra tid på att få en snygg insida och snedremsorna över sömmarna skyddar dem också från att repas upp. Sen tycker jag att jag fått ihop ett väldigt lyxigt plagg med ganska liten budget: tyget 70-ish + fodret gratis + dragkedjan 45-ish + tråd från lagret (ja, jag hade lejongul tråd från ett sedan länge glömt projekt) + klätt skärp med spänne (inkl porto) 185-ish = 300 kronor!

Att använda en dold dragkedja till ett plagg som detta var nog lite att tänja på gränsen för vad en sån dragkedja tål, men det funkar. Det blev lite klumpigt bak i nacken där tyg + snedremsa + foder och dragkedja möts, men det ser snyggt ut från utsidan och helt ok från insidan.

Insidan framifrån

Insidan bakifrån
Rätsidan framifrån
Rätsidan bakifrån

Jag återkommer med action-bild i Instagram-flödet när jag lyckas fota den ”in action”!