Som tur är har jag inte extremt lång pendlingstid fram och tillbaka till jobbet, men det blir ändå 8 + 21 minuters tunnelbanefärd enkel resa. Den tiden kan en ju ägna sig åt sin mobiltelefon (vilket ca 95% av medpassagerarna gör), stirra rätt ut i luften (en syssla som ca 4.999999999% utövar) eller till att sticka på något litet behändigt projekt (vi är en minimal skara). Tre dagar i veckan har jag den här pendlingsvägen och det är framförallt på den lite längre sträckan jag stickar, det kan bli ca 19 minuters sticktid enkel resa (lite tid går ju åt till att plocka fram och stoppa ner stickningen). Ett enkelt räkneexempel visar att det i runda slängar blir 114 minuter i veckan och 456 minuter på fyra veckor! Det är sju timmar och 36 minuter, en arbetsdag!
När jag bläddrar igenom bilderna på det jag stickat 2018 så inser jag att nästan alla mina stickningar fått hänga med på tunnelbanan. Till och med #denrundafilten fick följa med några rundor innan den växte över alla bräddar och började ta över världen.
Vad kännetecknar då en bra tunnelbane-stickning?
- Den kräver bara ett eller möjligen två nystan/färg åt gången (den Fair Isle-mönstrade pullovern eller bohusstickningen kanske passar bättre hemma i soffan).
- Mönstret är enkelt och går att komma ihåg åtminstone delvis (men det kan ju vara bra att ta en bild av beskrivningen så finns det alltid med i mobilen).
- Den går att sticka på rundsticka (kan bli svårt att få plats med långa jumperstickor bland folk).
- Projektet är förhållandevis litet eller är ett delprojekt av en större stickning, till exempel en ärm.
Tunnelbanestickningar hittills 2018
Majas mamelucker 2.0
För många år sedan köpte jag naturvitt och grått 2-trådigt Kilafors svenskullgarn (med betoning på många för när när jag googlade på Garntjänst i Kilafors upptäckte jag att garn-tillverkningen har lagt ner. Note to self: gör ett nostalgiskt blogginlägg om allt jag stickat i Kilafors svenskullgarn) för att sticka någon slags kofta eller tröja. Om jag minns rätt så tänkte jag improvisera fram mönstret utifrån någon slags enklare skiss. Det gick ju sådär kan jag säga och för några år sedan repade jag upp embryot till det där odefinierade plagget. Några härvor var inte ens uppnystade och det som jag hade stickat med blev ett gäng nystan i olika storlekar och nu har garnet räckt till två mycket bra saker! I början av året hittade jag mönstret till Majas mamelucker 2.0 och insåg att det gamla garnet skulle passa bra till ett par värmande mamelucker. Mönstret var relativt lätt att följa och jag är nöjd med storleken/modellen. Hittills har jag framförallt använt dem för att värma rumpan på kalla vintermorgonpromenader.
Den runda filten
Mameluckerna drog ju inte så mycket garn så när jag hittade mönstret till den runda filten bestämde jag mig direkt för att använda resten av det garnet samt resterna efter en Fair Isle-mönstrad slipover, Rowan felted Tweed i lite olika färger. Målet var att sticka tills det två-trådiga garnet var helt slut och det blev faktiskt bara en liten tuss kvar.
Mössa till min syster i dubbelt garn
Det här verkligen en perfekt tunnelbanestickning: enkelt mönster, slätstickning runt, runt och bara en lite tekniskt klurig grej (när man gör en manöver för att det ska bildas ett veck så att mössan kan vikas och bli dubbel längst ner). Det här blev min andra mössa efter samma mönster, en present till min syster som hade sett min mössa och gillade modellen. Mönstret heter Mössa med tofs, konstruerat av Bee Thufvesson och ingick när jag köpte garn till mössan på Litet nystan i Stockholm. Jag har stickat båda mössorna i matchande nyanser av Alpakka Silke från Sandnes och Super kid mohair från Lana Grossa.
Sjal i näverstickning
Under många år har jag varit väldigt bra på att starta projekt och mindre bra på att avsluta dem, vilket resulterat i diverse olika UFOn och ett rejält garn- och tyglager. Den här näverstickningen började jag med på en näverstickningskurs på Litet Nystan år 2012 och i våras letade jag fram den igen. Nuförtiden har det nästan blivit en sport för mig att faktiskt använda de garner och tyger jag redan har, avsluta det jag påbörjat och leta fram UFOn ur gömmorna och göra klart dem. Mönstret heter Näverstickad trekantig sjal och är konstruerat av Heléne Wallin, garnet är ett sockgarn, Hand-dye effect från Regia, oklart var jag köpte det. Jag gjorde några rader på slutet i gråsvart när det rödsvarta garnet tog slut. Perfekt att sitta på tunnelbanan och göra några rutor.
Heaven and space shawl
Mönstret till sjalen Heaven and Space hittade jag via ett inlägg på bloggen Did you make that? som jag följer. Ååh, om jag kunde få till den där brittiska tonen i mina inlägg… Garnet hade jag köpt på Etsy, det är det här garnet i en Limited edition-färg som hette Extreme Blue. Här gällde det ju ha lite koll på mönstret, men en nätt och behändig stickning att ta med överallt. Jag har inte blockat min färdig sjal, jag gillar den veckade effekten som uppstår.
Halsvärmare i rosa
Ett sista exempel på en bra pendlarstickning är min Cable 1 over 2 neck warmer som jag stickade i ljusrosa Drops Baby Alpacasilk. Mina brosdöttrar brukar använda såna där halsvärmare eller cowl som det heter på engelska och jag blev sugen på att ha en också. Kanske den perfekta tunnelbane-stickningen!