Senaste dagarna har jag ägnat mig åt att sortera och katalogisera mina tyger. Mitt fina tygförråd ger mig både glädje och skuldkänslor, men att ta fram varje tyg, känna på det, mäta det och vika ihop det igen har varit en fin upplevelse. Sari-tyger från Indien, ärvd sidenbrokad och tweed-tyg från Irland som jag fått i present väcker minnen från fantastiska resor och fina människor. Jag måste helt enkelt erkänna för mig själv att jag faktiskt samlar på vackra tyger! Det är ju en fridfull och rogivande hobby som inte alls borde ge skuldkänslor. Om den hålls inom rimlig gränser så är ju skaderisken minimal, den kan inte skada någon annan och den ger glädje på många sätt. Men ska Luther ändå säga något så handlar det väl mer om att det inte är så hållbart att köpa tyg som jag ärligt talat inte alltid vet hur det producerats och hur långt det transporterats över världen.
Anledningarna till att jag kom igång med att gå igenom tyg-stashen (som vi nördar kallar det) var flera. Dels har tygerna hamnat lite huller om buller utan ordning och det stör mig lite samt gör det svårare att hitta ett visst tyg. Dessutom har jag haft lite skapar-kramp och inte riktigt känt lust att ta tag i något större sy-projekt. Det beror nog på att sommar-säsongen nu kan sägas vara slut. Det är inte rimligt att sy fler luftiga sommarklänningar och det är dags att börja fundera över höstgarderoben. Slutligen ville jag få en överblick över vilka tyger jag har och hur mycket av dem, allt för att inte köpa en massa tyg i onödan. Jag började ju sy igen för några år sedan när jag tog ett års köpstopp av kläder och det känns ju kanske lite knäppt om en konsumtion ersatts av en annan.
Hållbarhetsperspektiv
Förra veckan såg jag dokumentären av Stacey Dooley på SVT om modeindustrin och hur orimligt det är med alla billiga kläder som massproduceras på olika håll i världen med enorma konsekvenser för miljön. Jag kände till att Aralsjön påverkats enormt av bomullsindustrin, men jag hade nog ärligt talat inte tänkt så mycket på hur själva tygerna tillverkas och färgas (förutom att jag försökt sätta mig in i hur miljövänliga olika material är egentligen). Fokus har ju (helt rimligt!) de senaste åren legat på arbetsvillkoren för människorna som syr kläderna, inte så mycket på hur tygerna framställs. Och det är ju klart att tygerna jag köper för att sy egna kläder av har tillverkats någonstans, kanske inte helt miljövänligt (och kanske under orimliga arbetsförhållande också för den delen). Detta tål att tänkas på! Jag ska försöka bli bättre på att använda det jag har och inte köpa några extra decimeter ”för säkerhets skull” när jag köper tyg i fortsättningen. Det är också intressant att tänka lite mer kring vilka material som är mest hållbara, både för miljön och för att plagget jag syr ska hålla så länge som möjligt. Sveriges Konsumenter driver ett projekt som heter Välj Schysstare kläder och där finns samlingssidan Hållbara materialskolan med information om vad olika typer av material egentligen är och hur de påverkar miljön. Jag hittade även en del intressanta (och deprimerande) fakta om klädkonsumtion på Naturskyddsföreningens hemsida. Det känns ju väldigt angeläget att de kläder jag syr är tillverkade av material som ska hålla många år, tåla tvättar och kanske så småningom återbrukas. För övrigt skrev min brittiska favorit-bloggerska om detta med hållbarhet när en syr själv i ett bra blogginlägg. En tanke som slår mig när jag såg dokumentären och läser blogginläggen är ju att det säkert ser lika illa ut vilken ”industri” som än granskas: sminktillverkning, elektronik-industrin, möbelindustrin. Säkert finns det mycket skrivet om det som jag inte känner till. Mer eller mindre onödig konsumtion av produkter som tillverkas under minst sagt tveksamma förhållanden i länder långt bort.
Katalogiseringen
Jag har alltid gillat att göra listor, sortera och katalogisera, jag gillar helt enkelt ordning och reda (på mitt sätt). Samtidigt har jag inte alltid uthålligheten att kämpa på år efter år och fortsätta med jobbet. Det är med lika delar beundran och skräck som jag tänker på de listor med ute- och inne-temperatur som min farfar lämnade efter sig. Ett helt dokument-skåp fullt med pärmar med rutade blad med datum och temperaturer! Typ 40-50 års dokumentation om jag minns rätt. Jag hade gärna dokumenterat mina tyger i ett vackert anteckningsblock, men det är såååå mycket enklare och smartare att göra det digitalt och spara det i molnet. Jag valde att bygga på mitt Google Sheet-ark där jag lägger in mina kommande/möjliga sy-projekt med nya rader för tygerna. På enklaste sätt skapade jag följande kategorier: Bomull, Ylle, Viskos (ursprungligen Polyester/Viskos, men jag har inga polyestertyger), Jersey/Stickat , Linne och Siden/Fest. Varje tyg har fått en kort beskrivning (te.x. lite om färg/material, inköpsställe), tygets längd och bredd är dokumenterat, om det är förtvättat och isåfall hur samt slutligen om det är tänkt för något speciellt plagg/projekt/mönster. Jag har även tagit en bild av varje tygstycke och samlat alla bilder i ett eget album i Google photo. Bilderna som är inlagda i sheet-dokumentet blir pyttesmå och då är det bra att snabbt kunna gå in i albumet för att se hur det ser ut. Ett alternativ hade varit att dokumentera allt i Evernote, som jag använt en del för att katalogisera mina symönster. Jag är också lite sugen på att börja använda Trello som är en projektplanerings-app för att skapa en övergripande planering för det jag ska sy. Det finns också en speciell app för att katalogisera sin tygstash, tyvärr finns det bara för Iphone just nu. Josefine Folkesson skrev ett inlägg på sin blogg om hur hon organiserar sina tyger och nämner där Cora-appen som hon använder.
Tygförvaringen
I mitt Google Photo-album med en bild av (nästan) alla mina tyger har jag just nu 104 bilder. Det betyder att jag har drygt 104 tygstycken hemma som jag köpt, fått eller ärvt och som jag planerar att sy något av. Bland annat har jag totalt drygt 30 meter thai-siden i olika längder och färger, inhandlat på Jim Thompsons outlet i Bangkok. Fantastisk kvalitet, men inget för vardagskläder. Det är inte sjukt mycket tyg (enligt min ringa mening), men det är inte så lite tyg heller som ska få plats någonstans och samtidigt vara lätt åtkomligt. För att förvara mina tyger har jag köpt halvgenomskinliga plastlådor på Clas Ohlson och jag har dessutom halvgenomskinliga lådor från IKEA. Clas Ohlson-lådorna står i ett hörn av arbetsrummet och IKEA-lådorna står i en bokhyllemodul i en klädkammare. Nu när jag gått igenom allt och packat det smart så känns det som jag fått bra överblick och snabbt kan hitta det jag letar efter. Jag har tidigare varit med om att ett tyg bleknat när det låg framme och jag hoppas att mina tyger är skyddade i dessa halvgenomskinliga plastlådor. I lådorna med ylletyg har jag lagt cederträ-pinnar för att skrämma bort krypen vars namn jag helst inte vill nämna (=klädmal).
Hur jag gjorde rent praktiskt
Jag har ibland svårt att gå från planering till handling, från extremt smart tanke till att faktiskt få något gjort. Men en lång semester i kombination med skapar-kramp med ett samtidigt behov att ändå göra något hyfsat vettigt ledde till att jag tog tag i det här projektet. Den där SVT-dokumentären blev som en katalysator som kickade igång mig. Jag tog fram en plastlåda i taget och lyfte ut alla tyger, mätte varje tygstycke, fotograferade det, förde in informationen och bilden i sheet-dokumentet. Jag stuvade om tygerna lite för att få lådor med teman: bomullstyger, festtyger, ylle osv. Eftersom jag börjat tänka på vad jag ska sy i höst så plockade jag undan de tyger jag har tänkt använda inom de närmaste månaderna. Väldigt inspirerande faktiskt! Jag hittade lite tyger som jag direkt kom på vad jag ska sy för plagg av. Det kändes verkligen som höst-sömnaden fick en rejäl skjuts och jag fick faktiskt tillbaka mycket skaparlust, skapar-krampen börjar nog faktiskt släppa nu!
Reflektion efter väl förrättat värv
Innan jag kom igång med sorterandet kändes det lite motigt, men att ta fram tygerna, känna på dem och fundera på vad jag vill sy av dem var en enbart positiv upplevelse. Det väckte dock tankar om konsumtion och onödig konsumtion och precis när jag sitter och skriver detta, så dök detta blogginlägg om den ”Perfekta hållbara garderoben” på bloggen Slow Fashion av Johanna Nilsson upp. För övrigt finns det mycket intressant att läsa under rubriken Slow Fashion på hennes blogg. Jag håller helt med om att det perfekta hållbara plagget är det en använder! Eftersom jag bestämt mig för att köpa färre kläder, så känns det desto mer angeläget att det jag syr blir bra och sitter bra. Och tål slitage och tvättar. Nu har jag en bra överblick över mitt tygförråd och har börjat reflektera över vilken typ av kläder jag trivs i till vardags, det är en start iallafall.
Tygerna som ingår i höstkollektionen
