Förra sommaren hittade jag en 50-talskofta med fina pärlbroderier på Stockholms Stadsmissions Second hand, butiken som ligger i hörnet Skånegatan-Nytorgsgatan på Söder. Det här är ju en lite ”lyxigare” variant av Stadsmissionens second handbutiker, fint utbud av kläder och prylar. Jag har även köpt en rejält bit finsk-designat bomulls-tyg här som kanske blir något skoj så småningom. När en ändå är i krokarna så kan jag rekommendera ett besök på Pärlans konfektyr, supergoda kolor! Lisa Larsson second hand verkar också klart värt ett besök, men jag glömmer alltid bort att promenera bort dit för att ta en titt.
Åter till 50-talskoftan! Den var verkligen i fint skick! Inga skumma hål, ingen skum doft och inga skumma fläckar. Och min storlek dessutom! Så den passerade mitt second hand-nålsöga och jag slog till och köpte den för 225 kronor. Några saker behövde fixas, men det kändes helt rimligt. Dels fattades några hakar och dels hade någon börjat sprätta loss fodret. Det står på etiketten att fodret är av ”rayon” och det är ju ett trevligare material än till exempel acetat. Men eftersom någon tidigare ägare/ägarinna redan tröttnat på fodret så tänkte jag avsluta jobbet och ersätta den med något nytt.
Jag sprättade loss foderdelarna från koftan och därefter sprättade jag isär dem för att använda dem som mönsterdelar för det nya fodret. Sen vidtog en inre process för att komma fram till vilket material jag skulle använda till den nya fodret. Jag var lite sugen på sidenfoder, habotai, men det var lite väl genomskinligt och täckte inte insidan av koftan på det sätt jag ville. Dessutom ligger det på 112 cm bredd och kostar 249 pix… Istället valde jag ett lite tjockare, mer täckande, viskos/cupro-foder som jag hittade på Ohlssons tyger. Cupro är tydligen någon slags cellulosa-fiber och görs av bomullsavfall – coolt! Mer om den här typen av fibrer hittade på i det här blogginlägget, intressant! Och här hittade jag en A-Ö om alla möjliga olika typer av material.
Den inre processen drog ut lite på tiden, så när det väl var dags att klippa till och sy i det nya fodret hade jag lite glömt hur det gamla var fastsytt. Och trots att jag använt de gamla foderdelarna rätt av när jag klippte till de nya foderdelarna så blev det nya fodret i minsta laget. Väldigt, väldigt konstigt! Det kan bero på att ursprungsfodret hade väldigt små sömsmåner och jag sydde den nya med franska sömmar för att det skulle bli snyggt. Men det gick att trixa till lite så det blev bra ändå. Slutresultatet blev fint och nu ska jag bara fundera ut lite matchande klänningar som kan passa till.
Något fint 50-tals-aktigt skulle passa till!
