I dessa virustider kände jag en stark önskan efter lite mer magi i vardagen och bestämde mig för att sy en osynlighetsmantel (fast helt ärligt – en mantel för tidsresor hade varit mycket bättre). Mönstret köpte jag 2015 på Etsy. Det är ett reproducerat vintagemönster, tryckt på vanligt papper och med en kopia av sy-instruktionerna. För några år sedan var dollarkursen bättre och frakten från USA betydligt billigare och dessutom kan jag inte minnas att mina försändelser hamnade i tullens klor. Those were the days! Tyget är från Korps, ett ylle/nylon-tyg (60% ull och 40% nylon) som är ganska rejält och lite strävt. Det är ju inte direkt ett Harris Tweed-tyg, men känns som bra start för att träna på att sy ytterplagg. Jag köpte den sista biten på en rulle som Korps hade i sin monter på Sy- och Hantverksfestivalen våren 2019. Då hade jag väl ingen exakt plan för det, jag köpte det bara för att den blå färgen är så fin! Det ligger på 150 cm bredd och jag hade 210 cm.
Tyget
Jag hyser lite hatkärlek till det här tyget och nu när jag läser på lite mer på Korps hemsida så rekommenderar de att en tvättar tyget innan sömnad. Det ska tåla 30 grader ylletvätt och det är ju kanonbra! Jag struntade i förtvätt för en gång skull och nu kan jag ångra det lite. Det kändes inte så nödvändigt att göra det eftersom jag skulle sy ett ytterplagg, men tyget är lite strävt och har en lite lätt kemisk doft och en förtvätt hade kanske varit piffigt. Men vädring är det nya tvätta säger min syster så det blir nog bra ändå. Färgen är superfin och det är en härligt tät, kvalitet på tyget som knappt fransar sig. Jag hade en vild idé att fodra med shetlandsull-mellanfoder för att göra capen mer vinterbonad, men jag sparar den ullen till något annat ytterplagg. Det kändes för komplicerat att börja fundera på hur jag skulle lösa det och isåfall hade jag även behövt lägga till ett vanligt foder. Nu är capen helt ofodrad, men det blir bra.
Mönstret
Mönstret är alltså ett reproducerat vintagemönster från 1935. Det är utskrivet på ett stort pappersark i skrivmaskinspapperskvalitet. Jag ritade av det på mönsterpapper, det brukar inte bli bra att använda skrivmaskinspapper vid tillklippning i tyget. Sömnadsinstruktionerna är nog scannade och därefter printade. Vid scanningen har originalpappret legat lite vikt så det är lite svårt att läsa på några ställen. Mönstret är i en storlek, bystmått 34 och det är egentligen lite för litet för mig. Men ett plagg som detta är ju inte direkt formsytt så jag bedömde att det bara var att tuta och köra!
Tillklippning
För mig är det lite av en sport att pussla med mönsterbitarna för att spara tyg. Jag var så ivrig och fokuserad när jag klippte till att jag glömde ta en bild, men jag mallade in mönsterdelarna så tight det gick. Dessutom ville jag mönsterpassa framstyckena och bakstycket OCH lägga ut okdelarna och bården (the welt) vid öppningarna för händer på framtycket på skrådden. Det blev en fin effekt och då slapp jag klura på mönsterpassningen mellan cape-delen och ok-delen.
Sömnad
Det klurigaste momentet på det här projektet var helt klart öppningarna för händerna på framstycket. Jag har sytt såna här ficköppningar några gånger tidigare och det är läskigt att klippa upp hålet. Eftersom instruktionerna hade ett veck just här så googlade jag lite och gjorde en snabb provsömnad av öppningen i enkelt bomullstyg för att inte chansa. Det är faktiskt rätt lätt bara man är noggrann, från märkningen på tyget till sömnad och klippningen.
Jag tog några genvägar och följde inte originalbeskrivningen till 100%. Bland annat overlockade jag råa kanter istället för att kanta med tex snedremsa eller vika in en smal fåll. När jag klippte ut framstyckena lade jag framkanten mot stadkanten och vek jag bara in infodringen utan att gör en extra invikt fåll. Slutligen står det i beskrivningen att en ska göra ”bound buttonholes” och jag valde att sy dem på maskin istället. Det får bli såna snygga knapphål på något kommande projekt, men jag ska nog provsy några först.
En annan kul grej med det här projektet var att jag fick tillfälle att använda flera av mina sömnads-gears: min clapper, taylors ham och point presser.
The Clapper använde jag för att ge alla isärpressade sömmar ett extra tryck och det blev skillnad. Först en rejäl press med ångstrykjärnet och sen ett rejält tryck med The Clapper gjorde att sömsmånerna höll sig ner och blev plattare. The Taylor’s ham använde jag vid pressning av rundade delar och The Point Presser när jag pressade hörnen uppe på oket/kragen. The Clapper och The Point Presser köpte jag i Sätergläntans fysiska butik för några år sedan och jag vet faktiskt inte om de säljer dem fortfarande (jag hittar inte just de här sakerna i deras webbutik), skinkan tror jag att jag har köpt på Tygverket. En skinka kan en lätt (tror jag) göra själv och alla dessa grejer finns ju att köpa online – om man inte känner någon händig person som kan hjälpa till förstås.
Knapparna hade jag i mina gömmor, jag köpte dem av Inga-Lill som driver webshoppen Fashionbooks där hon säljer ut delar av sin fantastiska samling av mode- och modehistoriska böcker. Jag gjorde ett besök hos henne i Uppsala för något år sedan och det var en fantastisk upplevelse att få se hennes fina samling. En proffs-samlare! När jag var där hade hon även en del sytillbehör till salu och jag köpte en del fina knappar.
Resultatet
Även om jag tyvärr inte blir osynlig när jag tar på den här capen så är jag väldigt nöjd med det här plagget. Det var inte speciellt svårt att sy, tyget är perfekt för den här typen av plagg och jag känner mig snygg i min nya cape! Jag har inte stor vana av att sy ytterplagg och det här var verkligen en bra uppvärmning och jag är sugen på att sy en mer avancerad kappa till exempel. Ylle är så tacksam att sy i, det går att forma under pressningen på ett väldigt bra sätt. Jag har redan börjat fundera på vilka plagg jag ska sy som ska matcha den här capen. Det bör finnas tyg så det räcker till en väst, åtminstone framstycket (en hel väst i det här tyget blir nog alldeles för svettigt). Annars tror jag på att kombinera med ett par svarta byxor och svart polotröja för en mer tidlös look eller kjol, hatt och handskar för en retroinspirerad look.
