Läsåret 2016-2017 pluggade jag halvtid och för att fira när kursen var klar så köpte jag – garn! Jag hade spanat in den här koftan ända sedan jag köpte tidningen 2009 och hade listat ut att Sandnes Alpakka motsvarade det garn som föreslogs. Och i maj förra året vände vinden, tuppen gol, klockorna slog och det var rea på Sandnes Alpakka på Litet Nystan precis när jag skulle köpa garn till min kofta! Hurra! Jag hade inte riktigt tänkt efter vilken bottenfärg jag ville ha, men valde till slut den här gröngråblå nyansen. Det ingår även naturvitt, två grå nyanser och svart till oket, men de här färgerna kommer ju inte gå åt och då får en ju börja planera en sekundärstickning aka restgarnsstickning.
Här tar jag en konstpaus för att reflektera lite kring garn- och tyg-köp. Jag skrev ju ovan att jag köpte garn för att fira och det är ju helt rimligt. Men ibland tröstköper jag garn eller tyg när jag är deppig. Eller stressad. Eller har tråkigt. Eller får en fullkomligt genial idé. Eller när jag hittar något spännande tyg på rea. Osökt tänker jag på ett citat av Lily Bollinger:
I drink Champagne when I’m happy and when I’m sad. Sometimes I drink it when I’m alone. When I have company I consider it obligatory. I trifle with it if I’m not hungry and drink it when I am. Otherwise, I never touch it — unless I’m thirsty.
På senare år har jag dock en målsättning att faktiskt använda de tyger och garner jag har och inte köpa på mig mer.
Och nu tillbaka till planerna för garnet som skulle bli över när koftan var klar. Någon gång i mitt flöde dök Aranami shawl upp, designad av Olga Buraya-Kefelian som gör geniala, tredimensionella grejer. Jag var verkligen sugen på att göra den i flera olika nyanser, men nu hade jag ju chansen att göra den i grå nyanser när jag väl stickat klart min kofta. För övrigt så finns det fantastiska varianter av sjalen på Instagram väldigt inspirerande! I våras började jag med koftan och har faktiskt gjort båda ärmarna och en rejäl bit på livet (efter några svettiga provstickningar för att förstå mig på vilken stickstorlek jag skulle ha). Men det är ju långt kvar tills det blir några garnrester och tålamod är ju inte riktigt min kopp te så jag köpte mönstret till Aranami-sjalen i somras och började helt sonika sticka på sekundärprojektet innan primärprojektet var klart.
Initialt hade jag bara tänkt använda precis de färger jag hade: naturvitt 1012, mellangrå 1042, mörkgrå 1088 och svart 1099, men enligt mönstret ska det vara fem färger så jag planerade att köpa ytterligare en mellangrå nyans 1053. När jag skulle köpa den på Litet Nystan hittade jag ytterligare en ljusare grå nyans 1032 och eftersom mönstret enkelt kan göras med flera färger så köpte jag den också. Jag hade redan hunnit göra några ”vågor” i 1042, men jag tog beslutet att repa upp dem för att göra sjalen större och få in den ljusare grå nyansen efter de naturvita vågorna. Nu har jag kommit till den andra grå nyansen och hade hoppats att ett nystan 1042 skulle räcka till 11 vågorna med den tredje färgen, men garnet tog slut halvvägs på den sista vågen. Lite surt, men jag kommer ju ändå behöva mer garn till primärprojektet.
Sjalen kommer bli supersnygg och jag är nöjd med beslutet att repa upp de ljusmellangrå vågorna för att få in de ljusgrå vågorna och därmed få en större sjal. Det är dessutom en perfekt stickning att ha med på tunnelbanan, mönstret är superenkelt när en knäckt koden. Men jag har lite dåligt samvete över att jag norpar garn som jag egentligen skulle haft till den fina koftan… Men ett stickprojekt har väl inga känslor, eller?