På min att göra-sy-lista har det sedan flera år (närmare bestämt sedan 2016 när jag köpte mönstret) funnits en house coat efter ett gammalt vintage-symönster. Av någon (några?) anledning(ar?) har det här projektet aldrig blivit gjort. Det kändes lite för ambitiöst och svårt och det drar ganska mycket tyg. Jag hittade det perfekta ylleflanell-tyget i grått med blå rutor på Ohlssons tyger, men det var rätt dyrt och det kändes helt enkelt för lyxigt att lägga så mycket pengar på en morgonrock. För något år sedan eller två hade Ohlssons någon rea, typ 25% på allt och då slog jag till och köpte det sista som fanns kvar på rullen = 3.2 meter. Enligt mönsterbeskrivningen skulle det gå åt 4.1 meter, men jag räknade kallt med att det skulle räcka med det jag fick tag i (fördelen med att vara 157 cm lång). Under åren som gått sedan jag köpte symönstret så har jag även blivit lite säkrare på att sy och lärt mig mycket på andra projekt, till exempel nu senaste yllecapen.
Tyget har en sida som är lite mer mjukt och borstat, rutorna är lite mer suddiga på den sidan. Den andra sidan är lite strävare och rutorna lite krispigare. Det blev rätt naturligt att ha den mjuka sidan inåt och den lite strävare sidan utåt, men jag tror att det var en smaksak vilken sida en väljer till rätsida/avigsida.
Den här våren har ju inte varit lik någon annan vår jag varit med om och jag tror att det delvis präglat vad jag sytt och vad jag är sugen på att sy. Mindre förnuftiga saker och mer nöjessömnad helt enkelt. Dessutom ingår projektet i min make20for20 – plan och nu i april är temat för Sypeppen Isewlatedmedsypeppen så sammantaget så blev det helt rätt läge att starta sömnaden under påskhelgen!
Mönstret
Det här mönstret köpte jag ju för flera år sedan på Etsy och det är en Simplicity-mönster från 1949, mönsternummer 2683. Storleken är egentligen lite liten för mig, bystmåttet och midjemåttet är en storlek för liten. Tygåtgången enligt förpackningen är ju lite skrämmande – drygt 4 meter – men jag räknade med att kunna korta ”kjoldelen” rejält eftersom jag är lite kortare än standardstorleken. När jag köpte mönstret kändes det nog lite utmanande, men nu när jag bestämde för att sy den så kändes det inte så komplicerat. Förutom att anpassa längd och vidd efter mina mått så ville jag också lägga till fickor i sidsömmarna och jag snodde helt enkelt konstruktionen och mönsterdelarna från The Box Pleat-dress-mönstret för The Assembly Line. En kan säkert sy sådan där fickor i sidsömmen på massor med olika sätt, men jag gillar verkligen den här lösningen.
Toile
Eftersom jag varit osäker på storleken så bestämde jag mig för att provsy livet – så skulle jag ju få ett kvitto på om både byst och midja skulle funka. Jag hade ett gammalt lakan som passade bra att testsy med och jag klippte ut och sydde ihop utan någon justering av mönstret. Det visade sig att toilen passade bra runt bysten, men lite tight över midjan. För att fixa till det så bestämde jag mig helt enkelt för att öka livet och nederdelen (kjoldelen) med 1.5 cm i sidorna. I övrigt så satt livet bra över axlarna och ärmarna var i stort sett lagom långa.
Tillklippning
Men ungefär en meter mindre tyg än vad som angavs så fick jag hitta lite lösningar och pussla med det tyg jag hade. Delvis på grund av det men framförallt för att göra morgonrocken lite mindre ”yllig” och varm så bestämde jag mig för att göra underkragen och infodringarna i livet med ett Liberty-tyg som jag hade i gömmorna och som passar perfekt! Jag klippte bara ut livet med ärmar i ylletyget och bomullstyget till att börja med och pusslade med bitarna för att spara på tyget.
Som jag nämnde ovan så ökade jag midjevidden med 1.5 cm på fram och bakstycket, vilket ju totalt gav 6 cm extra runt midjan (1.5 * 4 sidor) och jag gjorde det på enklaste sätt – drog en linje från armhålan på fram- och bakstycket till en punkt 1.5 cm utanför sidlinjen vid midjan.
Jag klippte till och sydde ihop livet först och för att inte glömma att lägga till 1.5 cm runt om på nederdelen så skrev jag en post it-lapp och satte på mönstret. Trots det så glömde jag bort det när jag klippte ut tyget, men eftersom nederdelen är så vid och har flera veck så blev det ingen panik på grund av det (men lite trött blev jag på mig själv…).
Sömnaden
Jag tycker inte att det var några större svårigheter eller kluriga moment när det gäller sömnaden. Alla mönstermarkeringar förde jag över noga och jag pressade noggrant efter varje moment – klart värt att lägga tid på båda dessa saker! En genväg tog jag – jag sydde inte passpoalerade knapphål (=bound buttonholes) utan valde att göra dem på maskinen. Det är inte supersvårt att göra passpoalerade knapphål och jag ska träna på det någon gång så jag kan göra supernsygga och eleganta knapphål på olika plagg! Jag valde att stryka på ett ganska tunt mellanlägg på Liberty-tyget för att göra krage, infodringar och manschetter lite stadigare. Till underkragen och infodringarna valde jag ett lite tunnare mellanlägg ett lite stadigare till manschetterna för att de inte ska sloka.
För första gången det här årtusendet så sydde jag i axelvaddar i ett plagg, det har jag inte gjort på länge! Axelvaddar! De här 40-talsmodellerna är ju gjorda för axelvaddar och i det här fallet kändes det helt rimligt att gilla läget. För att få en fin insida så klädde jag dem i Liberty-tyget.
När jag sytt livet i stort sett klart – med axelvaddar och allt – så började jag räkna på hur lång jag ville ha nederdelen. På omslaget är ju morgonrocken fotsid och jag ville ha den så lång, men var lite osäker på hur långt tyget skulle räcka. Det visade sig att tyget räckte precis för att få den så lång jag ville och med en bra fåll också. Jag sydde i fickorna och sydde ihop nederdelen och sydde fast på livet. Den satt ok, men livet var lite för långt för att det skulle bli bra så det var bara att ta fram sprätten, klippa bort 1.5 cm på längden och sy fast igen.
När det kom till knappar så letade jag runt i mina gömmor och hittade några som skulle passa. Det visade sig att min pressarfot för knapphål hjälpte mig att välja den här gången eftersom den inte kan göra hur stora knapphål som helst.
Jag sydde fållen för hand, fäste infodringarna mot insidan för hand och sydde fast axelvaddarna för hand. Alla råa kanter på insidan overlockade jag – lite oortodoxt, jag vet! Men det blir ändå fina avslut och en smidigare kant jämfört med att kanta med snedslå eller vika in en smal fåll.
Sammanfattning
Det här var riktig feel good-sömnad! Mönstret! Tygerna! Dessutom prickade jag in min sömnad så jag kunde vara med i Sewityourselfs digitala syjuntor via Facebook två gånger. Kul att få lite sällskap och smakråd i syrummet, även om det är på distans. Flera av de andra som deltog känner jag till via Instagram, kul att se vad som skapas på olika håll.
Jag känner mig verkligen fin och bekväm i min mysiga morgonrock – fast jag föredrar det engelska namnet house coat (hemmarock på svenska?), jag behöver lite glamour i vardagen nu! Jag kommer helt klart använda den till mer än att äta frukost, det är som att gå runt i en figursydd finfilt! I dessa dagar känns det härligt att få ligga i soffan på kvällen inklädd i en skräddarsydd mysfilt, tryggt men ändå lite glamoröst! Vad glad att jag kom på att sy den här just nu!
