Bike in Tweed – en tillbakablick

Varje år går en trevlig tillställning som heter Bike in Tweed av stapeln i Stockholm. Tre gånger tidigare har jag deltagit, 2013, 2014, 2015 och i år ska jag cykla igen. Lördag 22/9 ska vi trampa runt i snygga outfits och blockera trafiken i Stockholm, kul! Jag har genom åren haft ganska storslagna planer kring kläder, hatt, accessoirer och frisyr, men vi får se vad jag hittar på i år. Det kanske helt enkelt blir samma stass som 2015, med lite modifiering. Här kommer en presentation av tidigare års Bike in Tweed-outfits!

2013

Mitt premiär-år! Jag hade precis hjälpt till att röja ut min farmor och farfars hus och tagit över min farmors fina cykel från 1964. Den är härlig att cykla på, men fotbromsen är liiiiite svajig. Jag hade på mig en av farmors gamla klänningar, en Hettemarks-kappa som jag tror att jag köpte på Emmaus vid Slussen och en second hand-köpt basker. Det ösregnade på kvällen när jag skulle hem, de där lila handskarna blev aldrig sig lika efter den rotblötan…

Foto från Bike in Tweeds Facebook-sida

2014

Foto från Bike in Tweeds Facebook-sida

Mitt andra år och då hade jag verkligen lagt ner en hel del tid på hela paketet. Jag hade köpt en cykel från 1937 via Cykelhistoriska föreningens Facebook-sida som jag åkte och hämtade hos en farbror i typ Eskilstuna (det var knappt vi lyckade pressa in den i min lilla Toyota minns jag). Jag sydde en 20-tals-klänning i Liberty-tyg efter ett orginalmönster från 20-talet. Till det hade jag en klock-hatt ärvd från farmor, en kappa (Filippa K!) köpt på Emmaus vid Slussen och mormors gamla sidensjal. Min frisör lade håret med pincurls dagen innan för att få ihop hela 20-tals-looken. Helt klart min mest arbetade Bike in Tweed-outfit hittills och jag kände mig väldigt fin (och lite rädd i nedförsbackar eftersom fotbromsen är riktigt kass på den cykeln). Jag är faktiskt riktigt stolt och nöjd med hur jag kombinerade gammalt och nytt för att få ihop 20-tals-stilen.

2015

Sist jag deltog blev det lite allmän vintage-stil med 40-talsinspiration. Mockakavajen är ett urgammalt second handinköp (möjligen Saronkyrkan i Göteborgs second hand), de röda knickers-byxorna köpte jag på en vintagemässa, blusen är också second hand, kepsen är nyinköpt (Harris Tweed – fint ska de vara!), ”slipsen” sydde jag själv efter det här mönstret och något lapptäckstyg från Olssons tyger och Fair Isle-slipovern har jag stickat och mönstret kan en ladda ner gratis. Knästrumporna beställde jag på Etsy, de stickades på beställning (den butiken har tyvärr stängt). Kängorna tror jag att jag köpte på någon KöpochSälj-Vintage-kläder-Facebook-sida. Jag hade lagt håret på papiljotter och satte upp det med ett hårnät. Jag minns att en äldre man kom fram till mig och sa ”Precis så där såg min mamma ut!” Vilken komplimang! Dessutom blev jag fångad på bild av Elsa Billgren och hamnade på hennes blogg!

Källa: Elsa Billgrens blogg
Min kompis Anna Karin som supersnygg 20-tals-dam

Kommande Bike in Tweed

Källa_ Bike in Tweeds Facebook-sida

Nästa gång jag deltar ska jag absolut lägga lite tid på att sy kläder. Jag gillar de röda knickers-byxorna och skulle vilja kombinera dem med en cape. Jag har två mönster från Papercut som jag är sugen på, Milano Cape och Watson Jacket, någonstans i gömmorna finns en bit fiskbens-mönstrad tweed som skulle passa utmärkt och som jag tror räcker till åtminstone en Watson Jacket. 
Jag ska nog gå igenom mina mönster och tyger och skriva ett alldeles eget blogginlägg om Bike in Tweed-syprojekt.

Jag har dessutom en dräkt i mörkt, rutigt ylletyg som varit mammas. Hon fick den uppsydd på 50-60-talet och den är ursnygg. Jag har en grå 40-talsdräkt i ylle också som jag köpte för några år sedan på en av Vintagevindens utförsäljningar, väldigt Dior New Look så den kräver sin smala midja… Och snygga hatt!

Bike in Tweed- varför då?

Ja, det kan man undra! Jag är ingen världsfrånvänd lajvare som vill fly in i någon fiktiv persona och spela teater. Men när det gäller Bike in Tweed så är det en så himla härlig känsla att cykla genom gatorna i Stockholm tillsammans med 150 andra som har fina cyklar och är fint klädda. Känslan av sammanhang ska inte underskattas och jag vill hellre vara med dem som cyklar än stå på trottoaren och längta! Stämningen brukar vara på topp, alla är glada och hjälpsamma. Dessutom får en ofta komplimanger och glada tillrop från åskådarna.